Z to the arah

Har bytt till zaraaah.wordpress.com där jag kan låsa bara vissa inlägg, enjoy! Hoppas ni följer med dig .. :)

Det är tomt här hemma. Neo är hos mormor. Roligt för honom, tråkigt för mig. Jag har ingen bra dag så jag hade behövt honom som gav mig lite extra kärlek. Ångesten kommer smygandes och tårarna liksom bränner innanför ögonlocken. Jag funderar mycket, funderar mycket på hur mycket jag ska dela med mig av. Men jag tror jag håller det inom mig, för mig själv. Det är säkrast så. Längtan efter en bebis är enorm, och det verkar inte vilja gå vägen. Saknaden efter River blir bara större och större.

Jag har tänkt ganska mycket de senaste dagarna på den dagen då River dog, på tiden på sjukhuset, hans förlossning och hur det kändes att komma hem. Vilken bubbla man levde i. Jag vill visa min vackra prins för hela världen. Jag vill visa vilket vackert barn vi gjorde. Men jag kan inte. Jag får aldrig visa upp min son och få känna den där stoltheten som man känner för sina barn. Det är jobbigt nu och jag är rädd för att det kommer bli värre ju mer bakslag jag får. Det känns som att jag aldrig hinner gråta färdigt för en sak innan en ny kommer.

Jag kämpar med tankarna kring Neo och hans situation med hans pappa, mitt samvete och hur jag bör göra, jag kämpar med tankarna om hurvida det är något fel på mig eller inte. Jag försöker orka med allting som ska göras, men motivationen är ganska låg och jag suckar mest och hamnar i soffan. Jag känner mig så ensam emellanåt...

Jobbig tisdag, av många anledningar. Men jag hoppas att jag får hjälp nu.

Gah, jag förstår inte varför allting är så jäkla jobbigt hela tiden. Jag vill inte vara med om det häääär.
Jag bara gråter och gråter och allt hopp försvinner liksom, om jag ens har något hopp. Jag vågar inte hoppas för jag blir alltid så ledsen.

Åååee, en sak jag väldigt mycket skulle vilja ha är en ny mobiltelefon. Jag vill bli rik och skaffa mig en. Men vi har alltid så mycket utgifter så det blir inte mycket över för mig. Men sak samma. Vill vara egoistisk ibland. Blöhö.

Åh, massa skit, massa gnäll. Jag anser dock att jag har rätt till att gnälla.

Frustrerad?
Va, nej, jag?!?!?!

Imorse när jag klädde på mig, tittade jag på Rivers ultraljudsbild som hänger ovanför min byrå, jag tittade också på bilden som står på byrån från efter han föddes. Det brände i ögonen, ultraljudsbilden är den enda vi har från han levde. Vi fick aldrig se honom levande. Usch, det ligger så nära inpå just nu. Det gör så fruktansvärt jävla ont.

Sedan blir jag väldigt upprörd och ledsen på alla de som tycker synd om sig själva för de är rädda att det ska hända något med deras bebis som de har i magen efter att de fått höra vad som hände oss. Hur synd är det om mig då som det hände för? Nä, jag slår vad om att alla tänker "tack gode gud att det inte hände mig"...

Händer en massa som jag vill kunna skriva om utan att hela världen ska se det. Så de närmaste får lösenord till bloggen som jag ska låsa, typ imorn eller söndag, när jag känner för det. Skriv på facebook eller maila om ni vill ha lösenord! Eller ja kommentera här funkar ju också för tillfället.

Neo och jag hade en konversation medan han bajsade då han frågade vad mina tamponger var för något.

- Det är sånt en mamma har. (Vad ska man svara liksom)
- Jag är en mamma!
- Nej, du är en pojke, när du blir stor blir du en pappa.
- Jag vill inte vara pappa, jag är en mamma!
- Nej, pojkar kan inte bli mammor.
- Dumma mamma! Du gjorde fel!
- Vad gjorde jag fel?
- Jag vill vara en mamma! Du fel! Min snopp försvinner sen, då jag blir en mamma?

Ååååh, jag höll på att dö i skratt!

Lilleman är hos mommo, jag och Micke har inte gjort något vettigt alls, bara varit ute och gått med Nova och Zämla. Ser ut som fan gör det här. Neo har slängt kläder lite överallt. Men det tar vi imorgon! Om ett tag blir det sängen för jag ska upp och jobba imorgon, öppning -.-

Det är skönt att Neo kan vara hos mormor emellanåt, för jag är så trött och less faktiskt. Senaste tiden har Neo varit mer omöjlig än normalt, men det har ju sina orsaker. Vissa familjeförhållanden har brustit och nu fått dras in. Jag har dock hjälp från dem på förskoleteamet, och även dagis och socialen, vi har pratat om allt och vi har extra stöd under dagistimmarna. Vilket är skönt. En av Neos fröknar är bäst! Hon har varit väldigt omtänksam både när River dog och nu vid detta.

Åhå nä, nu ska jag duscha av mig och sen ska vi spela xbox. Höhö.

Kollade statistiken, vanligtvis har jag ca 50 besökare om dagen, när jag inte bloggar alltså, men idag har jag haft 120.. undra varför. Har ju inte skrivit något idag.

Åhå jaja!

Livet är hektiskt, allting är hektiskt. Vet inte fall jag gillar det, men vill kunna gilla det! Pluggar 100% och har en jobbtjänst på 25%. Är lite busy jag. Lilleman är sjuk och imorgon kan verkligen inte jag vabba. Så Micke får göra det. Först har jag lektion 8.10-9.40 sen ska jag hem en sväng, powernap:a och äta mat så jag orkar resten av dagen för 13.15 ska jag till familjerätten och börjar sedan jobba vid 16, för att sluta 21. Tisdag är det matte vid 13 och jobb vid 16-21 igen. Jäkla tur att jag har gjort mina uppgifter i psykologin! Klarat psykologi B på en vecka. Inte dåligt det inte!

På tal om deeeet. Måste fixa en hälsopedagogiksbok.

Åh, jag vet inte vad jag vill. Jag vill ingenting tror jag.
Nu ska jag packa väskan och sedan gå och lägga mig!

Natti!

Jahapp, det är onsdag och jag är jättetrött. Ska hämta Neo på dagis om 7 minuter. Hans inbjudningskort till han kalas har kommit idag! Åhååå. Snart fyller pluttis 4 år. Ska visa inbjudningskorten så fort jag fått dem skickade. Vill ju att det ska bli en överraskning för dem som ska få dem först. Idag måste vi dammsuga och skura och försöka oss på gräsklippning. Funderar på om jag ska ta gräsklippningen.. eller något. Jag vet inte. Blev jättetrött. Imorgon är det lön! Får två löner jag. Dock små men det är två!

En tatuering jag gjorde på Emma i fredags.
En liten smurf!

Kan man lugnt säga. 6.00 ringde klockan, snoozade till halv. Gick upp, tvättade mig och Neo kom "hej mamma, du är hemma nuuuu!" och gav mig en stor kram (hade jobbat igår kväll). Neo kollade lite tv medan jag gjorde mig iordning och åt frukost. 7.20 sparkade jag upp Micke och 7.30 var jag och Neo på dagis, lämnade han där, överlycklig för att få vara på dagis. Åkte till skolan, var totalt lost, vart fan gick man in ens? Gick ett varv runt tingvalla och hittade entrén. Klev in, eeeehhhhm, tänkte jag. Men så kom det en vaktmästare och sa "gå dit bort, de vet vart du ska". Jag bara; tack gode gud, för det vet inte jag! Hittade klassrummet och gick på första mattelektionen sedan högstadiet (pluggade matte A på distans). Läraren sa att Matte B inte är så svårt som alla säger, men vi får väl se. .. han verkade bra i alla fall.

Kom hem, fick SMS av chefen, "kan du skarva idag mellan 13 och 16?". Eh, "från 13-15 kan jag." sagt och gjort, efter jag spenderat ett par timmar med att planera dagis och ta emot massa telefonsamtal om diverse saker så åkte jag och jobbade... NU har jag äntligen kommit hem från allting och hämtat Neo. Jag har inte ens hunnit öppna psykologi boken! Ska klara en kurs på två veckor, krävs att jag börjar snart! Så det blir pizza idag för att spara på lite krafter så ska jag plugga ikväll och sedan stupa i säng! I promise!

Förstår inte riktigt vad du menar, skicka gärna ett mail zarah89@live.se.

Ibland är jag väldigt glad över att jag har vissa personer i mitt liv, även fast de driver mig till vansinne för det mesta. Vi är i hamn med gravstenen, vi kan betala den.

Blöhö. CSN har löst sig efter en hel dags ringande till komvux och csn så till slut pratade de med varandra och då fixade det sig. Suck, tänk om de hade kunnat göra det från första början?

Jag ääääääääääälskar Micke, lite mer än vanligt faktiskt. Vet inte varför. Men jag göre. Bara så han/ni vet.

Nu blir det sängen, snart.. ska bara... ska dock jobba imorgon.

Ibland blir man bara så fruktansvärt less på allting. Vi hade hoppats att Mickes skatteåterbäring skulle täcka gravstenen, men med vår vanliga tur... icke. Så nu gäller det att snåla med allting så att vi har pengarna när den väl ska betalas, stenen är inte ens klar eller något. MEN vi måste få fram slantarna. Vill inte stå där med en faktura och inga pengar.

Jag kan inte rabbla upp allting som vi har otur med för vissa saker är helt enkelt alldeles för privat, men jag kan lugnt påstå att INGENTING har gått bra överhuvudtaget de senaste åren. Alla saker som skulle bli bra har gått åt helvete. Ekonomin är så vi klarar oss, men inte utöver det. Kläder till mig och Micke? Vad sjutton är det?? Vårt första gemensamma barn dog, och efter det har allting bara gått åt.. ja, vart det nu har gått. Jag är så äckligt jävla less så jag vill spy, gråta, stänga in mig, skrika, slåss, sparkas. Men nej, jag ska inte, jag ska fan i mig kämpa ända tills den dagen jag får göra River sällskap i jorden. Vi ska ligga där allihopa och jag lovar att jag är nästa ner i jorden bredvid honom, för jag är slutkörd.

Men nej, (pepp pepp på mig själv) JAG SKA!!! Jag ska kämpa, kämpa, vi ska. Micke och jag ska, för vi kan och NÅGON jävla gång borde det väl vara vår tur att få lite medvind. Men hur länge ska man få vänta? När vänder vindarna, liksom?

Jag är sådär, uttröttad och har tappat motivationen. Men jag måste finna den igen. Jag är orolig för det mesta, men jag måste sluta oroa mig, för allas liv är väl såhär? Man vet inte hur ekonomin ser ut om ett halvår, eller vad som händer med oss? Jag gör min sista termin på komvux, vad gör jag sen?! Åååååh, snälla ge mig råd och hopp och framförallt; motivation.

Nu är det dags att lägga sig igen, älskling. Jag tänker på dig varje dag. Lite mer på senaste, du var så vacker. Jag kan se dig framför mig när jag blundar och känna dig i mina armar. Min älskade, älskade, River. Sov gott nu. Vi syns någon dag...

Jisses alltså. Tiden går fort, sedan jag skrev sist har vi varit utan internet i två veckor. Mickes mamma och bror har varit här, jag har jobbat massor. Neo har vuxit och eh... skola och dagis börjar snart. Herregud, vad jag inte ser fram emot det. Jag kommer jobba, plugga och förhoppningsvis ha tid över för fritidsintressen.. Umgås med Neo och Micke kommer prioriteras högt. Har blivit så sällskapssjuk på sistone.

Tänk bara om CSN kunde få tummen ur och godkänna mitt studiemedel som jag sökte i APRIL!!! Så jag vet vad det blir. Godkänner de det inte, blire inge skola och jag kommer försöka få tag i mer jobb, men känns som lite tätt inpå. Vafan.. jävla CSN, de har aldrig tagit så här lång tid på sig förut. Hmpf.

Imorgon blir det fam.rätten och klippa mamma och sedan Vårdcentralen.

Hoppas på att de godkänner vårt skadestånd snart också.. vi har ju liksom en gravsten för 10.000 kr att betala och inga sådana summor på sparkontot :/ Nästan så man börjar fundera på att prostituera sig. Det är helt sjukt, vi förlorade vår son och nu lider vi ekonomiskt OCKSÅ pga misstag som den inkompetenta personalen på Karlstads centralsjukhus gjorde. Tack, hemskt mycket tack.

River är nedlagd i jorden, vi väntar på gravstenen.

Puss, älskling, sovgott, mamma älskar dig.